Jesusliv

KVINNA - MAN RELATIONEN!👸❤️🤵

Ett minfälts-tema, hur står det fatt om man vågar traska ut i en diskussion om detta?!😅 Nu är fokus på hustru och man relationen i det vardagliga livet, i stort som smått vad gäller särskilt "Vem bestämmer, och hur?", lite förenklat uttryckt. Men vi tar med annat också som ingår i paketet äktenskap. Det blir inte en genomgång med massa Bibelcitat, ty ni vet vad Ordet säger och är väl insatta. Jag lämnar ändå Bibelställen för vidare studium i slutet.

Två diken har tagit kommandot och trängt undan den sunt Bibliska och andliga vägen. Låt oss kalla dem för "Mansdiket" och "Kvinnodiket". Det som följer blir ett sannings-rally rakt ner i båda dikena, det kommer riva till i båda lägren, men det blir som en måltid med god efterrätt, grönsakerna blir du inte glad av, men glassen däremot, hoppas du klarar av följa med på resan hela vägen…🙏❤️

Bibeln förespråkar varken kvinnoförtryck eller mansförtryck. Männen tar stor plats, ja, redan från begynnelsen i "förarsätet", Jesu tolv lärjungar var män. Men, kvinnan kliver fram som jämlike, och är med i händelsernas centrum överallt. Tänk på Sara, profetissan Mirjam, Rahab, Drottningen Ester, Hulda profetissan, Rut, Hanna och Debora domaren i Gamla Testamentet, och så profetissan Hanna, systrarna Marta och Maria som var nära vänner till Jesus, affärskvinnan Lydia, Phoebe, Priscilla, Maria Magdalena som var först att se Jesus Uppstånden och först att vittna om det, Jesu mor Maria förståss osv.

Okej, nu har jag sockrat och sötat nog, nu kör vi:

De som är dikeskörare i "Mansdiket" och "Kvinnodiket" drivs ytterst av själviskt ego, och som Bibeln förklarar så är själviskhet lika med avgudadyrkan, vilket öppnar upp för mörka makter att infiltrera. Andra öppningar är traumatiska upplevelser, själsliga sår där man blivit illa behandlad, med stukad självkänsla, detta gäller både kvinna och man.

Vi börjar med "Mansdiket": Mannen ser kvinnan som sin ägodel och inte jämlike inför Gud, att vara "huvud för familjen" handlar här inte om att ta ansvar, vårda och beskydda i första hand utan om att bli betjänad som en kung eller diktator. I kristen klädnad så är kvinnans plats enbart vid spisen och sängen, att sköta hushållet och barnen. Absolut ingen tjänst eller andlig verksamhet i det kyrkliga, ty mannen tolkar här vissa Bibelord snävt och inte helt korrekt, samtidigt som han bortser från en mängd andra Bibliska exempel på kvinnan i tjänst. Ser man på väckelsehistorien så finns också där vittnesbörd från fantastiska kvinnliga tjänster i full väckelse, namn som Maria Woodworth-Etter, Aimee Semple Mcpherson, Kathryn Kuhlman…Dessa män har oerhörda problem med kvinnor i tjänst för Herren; visst om det bara handlade om kvinnor som präster eller pastorer, vilket man befogat kan ha olika åsikter om, men de klarar inte ens av kvinnor som profeterar, predikar evangeliet eller något väckelsebudskap. 

Bibelstället om "att inte undervisa mannen"(1 Tim.2:12) handlar om att en hustru inte ska sätta sig över sin man via tillrättavisande undervisning, och så göra sig till Herre över denne. Jag kan ju ha fel här, men Bibeltolkningen av Skriftstället är inte tydlig om det med "mannen" menas alla män eller en kvinnas man, make. Det är i varje fall inget tydligt undervisnings-förbud i församlingen för kvinnan…När det står i 1 Kor.14:33-35 om att kvinnan ska tiga i församlingen så handlar det inte om predikstolen utan om att inte störa Gudstjänsten genom att fråga sina män om olika saker, detta är tydligt i sammanhanget…

Kvinnor i kyrkan är inte begränsade från att be offentligt eller att profetera (1 Kor.11:5). Bibeln hindrar ingenstans kvinnor från att använda samtliga av den Helige Andes gåvor beskrivna i 1 Korintierbrevet kapitel 12. Kvinnor, lika mycket som män, kallas att tjäna andra, att visa Andens frukt (Gal.5:22–23) och att förkunna evangeliet för de förlorade (Mark.16:15-18, Matt.28:18–20, Apg.1:8). Tänker på t ex 1800-talets Folkväckelse, där kvinnor i väckelse predikade evangeliet, något som för den tiden var oerhört och banade vägen för demokratins utveckling i landet, med kvinnlig rösträtt mm.

Dessa män, i "mansdiket" verkar ha sin självkänsla i att kunna härska över kvinnan, de är i grund svaga och ynkliga män, fega som inte vågar hävda sig på lika villkor i andra områden av livet…Läs Bibeln i sin helhet och du finner kompletterande Bibelställen som ger rätt helhetsbild och förståelse…Tilläggas, att i andra kulturer och religioner så blir ju kvinnan fruktansvärt behandlad, mycket värre än djur. Detta trots att kvinnan är lika mycket "Guds avbild" och Skapelsens krona som mannen. Vi förstår att den hemska kvinnosynen i vissa kulturer, religioner är direkt serverat från den Onde. I kristenheten däremot är det oerhört sällsynt med i varje fall fysisk misshandel och ovanligt med nedvärdering i överlag även om det förekommer. 

I "Kvinnodiket" sålunda: Har vi närmast en militant feminism, också i kristen förklädnad; Där mannen blivit kuvad genom lidande, ibland styrt av en viss Isebel (googla på "Isebels andemakt" för mer info) men oftast världens ande som format tankar och känslor till att kvinnan ska vara oberoende och "fri", vilket innebär egentligen att pendeln svängt till ett matriarkat där kvinnan styr och mannen i fruktan blir lydig svans. Det finns många sätt att åstadkomma lidande och fruktan i ett bestraffningssystem vid olydnad, så mannen böjer sig; fruktansvärda känsloutbrott och hemska hot och mycket annat. Belöning kombinerat med bestraffning funkar ännu bättre, då kan mannen bli en väldresserad voffsing som till och med tror sig vara "normal". Samtidigt måste illusionen av något "Bibliskt" upprätthållas att mannen skulle vara huvud i familjen, men i praktiken så blir kvinnan "Herre på täppan"...Det blir en maktrusig självkänsla för kvinnan att likt en Drottning ha sin fot på mannens nacke, "upprättelse" för sin sargade, stukade själ som hon fått av tidigare erfarenheter i livet…Även om det inte är fråga om Isebel, manipulation och att kuva och styra via hemska metoder kopplat till onda makter; Så är faktiskt kvinnan ofta, generellt sett mångordig och kan tjata i timmar för att få sin vilja igenom, mannen orkar ju inte hur länge som helst…Kanske en förödande tystnad och tjurande med slammer eller annan sorts plåga tills mannen ger med sig. Detta kan hon vänja sig vid och mannen likaså, vilket också blir fel i längden och bryter ner relationen, och Guds välsignelser uteblir…Jo, mannen kan förresten också vara påverkad eller driven av "Isebel", det är fråga om en könlös andemakt, men kvinnor tycks vara det vanliga…

Hur stor del av männen och kvinnorna i vårt land, och bland de kristna som grävt ner sig i nämnda diken är svårt att bedöma. Vissa snedsteg i diket har nog många, varför detta inlägg är synnerligen befogat…

SVARET och problemlösningen: 

Den smala och saliga vägen bortom dikena finner vi; Då ett gift par älskar i 1:a hand Jesus, passionerat. De vinnlägger om daglig uppfyllelse av Helige Ande, Gudsgemenskapen, samt rikligt intag av Guds Ord. Att be tillsammans, lyssna in Guds ledning och lyda villkorslöst utan dröjsmål. Jesus är Herre i deras liv, på riktigt. Båda vet om sin av Herren givna kallelse, gåvor och uppdrag. Vilket respekteras av båda. Ofta gör Herren att paret passar ihop också i kallelserna (om man gift sig "i Herren", i Guds ledning), och de kan samarbeta, ge utrymme. De ger varandra mycket utrymme för närhet och gos, tid till umgänge, att prata, ja, överöser med kärlek, både i ord och handling. Detta är lätt, ty "Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande" som Bibeln säger. Och när båda varje dag blir uppfyllda av Guds Ande så…💖 Helgelsen är viktig, ni bör inte vara såsom "ni var" för 5 år sedan, ty att bli helgad är en process, från "härlighet till härlighet" förvandlas vi när vi vandrar med Jesus, för att bli alltmer lika Honom, så lär Bibeln. Du bör märka av alltmer av Andens frukter i ditt liv, som t ex tålamod, självbehärskning och mildhet, vilket ju varje par behöver…

Mannen är "huvud för familjen", och har sista ordet i livsavgörande, viktiga ärenden som berör familjens framtid och trygghet. Vilket innebär att man och fru diskuterar, länge vid behov dock inte överdrivet, lyssnar på varandras åsikter i respekt, och kommer överens, men om det "låser sig" så blir mannens beslut gällande, punkt. Kvinnan ska inte via list medvetet eller inte "tjata" till sig i ett utnötningskrig sin vilja, inte heller manipulera via känsloutbrott eller diverse hot, som sagt. Mannen befaller inte kvinnan som en nickedocka, typ "lyft ena foten nu och hoppa runt, säg muu". Inte heller ska mannen diktera och styra en massa detaljer i hushållet och livet, ty kvinnan är inte en robot utan en medarbetare. De kommer överens, och vissa områden är det naturligt att kvinnan bestämmer i och tvärtom mannen styr i andra områden, och då pratar vi om vardagslivets bestyr. Här behövs väl inte heller ett ständigt "jag bestämmer läge", mycket vi gör sker naturligt som självklarheter.

Hoppas detta inlägg blev vettigt; Jag kan ju tala i egenskap av lyckligt gift i 25 år. Och nu chockar jag dig lite med att informera; jag läste feminism på Universitetet som ofrälst, en kurs jag fick mvg på😅 Nej, jag är absolut inte feminist, jag är Biblisk väckelsekristen, något vänsterliberaler och feminister hatar till svimningsgräns. Men, jag vill slutligen påpeka att jag beundrar kvinnor, nej inte på fel sätt nu. Hör mig färdigt! Under andra världskriget, när männen kriga vid fronten så skötte kvinnorna samhället i övrigt. De tog hand om både fabriker, sjukhus, jordbruk och hushållen, skötte barnen och de gamla därtill. Detta var en oerhörd uppoffring och hjältedåd! Sedan tänker jag på hur det ser ut på våra Gudstjänster och möten, och då ser vi på sådana tillställningar och verksamheter som strävar efter väckelse, att evangelisera, i andligt brinnande bönemöten; Majoriteten är kvinnor, betydligt färre män! Var är ni bröder?! Skärpning! 🙏💯

Skriv du och kommentera, ämnet är ju gigantiskt och rör antagligen upp vulkaner av känslor…🙏🔥

Huvudtemat var väl "Vem bestämmer, och hur?" i relationen man och hustru. Men, inlägget väcker nog en mängd olika bi-teman, som t ex kvinnan i Herrens tjänst och annat. Var välsignad, hoppas jag inte hamnar i korselden mellan dessa diken, eller att ni vill skjuta budbäraren…Jesu frid🙏❤️

Bibelställen om man, kvinna och äktenskap (angående kvinnor i tjänst har ni redan fått Bibelställen): 

1 Mos.2:18, 21–24 / Ef. 5:21–33 / 1 Kor.7:1–16 / Gal.3:28 / Matt.19:3–12 / Rom.7:2–3 / 1 Mos.1:27–28 / 1 Kor.11:11–12 / Ef.5:31-33 / Rom.7:2-3  

P.S! Nu så är ju de flesta i de kristna lägren inte sådär jättedjupt nergrävda i dessa diken, men nog känner de flesta igen delar av detta, och delvis varit antingen utövare eller drabbade... Inlägget kastar ljus över skuggor i många äktenskap, mer eller mindre; När vi ser så förstår vi och kan vända om. Jesus är Ljuset, Guds Ord en lykta på vår livsväg, låt oss vandra i Ljuset och äktenskapet blomstrar till ett väldoftande vittnesbörd inför människorna och Herren vår Gud 🙏🙏💖💯 

Var välsignad, börja dagen med Bibel, bön och lovsång. Därefter gosa med varandra ❤️

Denna lilla skara som på torget står, troget predikar högljutt eller i intensiva samtal om Jesus. Under ytan i den finpolerade kyrkliga fasaden pyser delade meningar om detta är rätt sätt. 

Jesus befallde tydligt "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen"(Mark.16:15). Och Herren bistår med kraft till att lyda, "men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen"(Apg 1:8).

Ändå vill många kristna slingra sig undan med olika "religiösa" ursäkter och föreställningar. Att "vara försiktig och inte stöta sig med folk, att vinna dem genom långsiktiga relationer, goda gärningar och vänligt bemötande", att ständigt leende liksom krama dem till Himlen. Suck...Tänk er att vi står inför Gud på Räkenskapens dag och Jesus skulle säga till alla kristna som vittnat radikalt och högljutt om Honom och frälsning: "Ve er, ni skrämde bort folket, ni skulle varit mer lågmälda och försiktiga och byggt relationer istället, och fått dem frälsta via kärleksgärningar". Och skulle då Jesus berömma de andra troende som var försiktiga och "visa"? Eller kommer Herren säga ungefär till dessa: "Ni skämdes för mig och mitt Ord, ni drog er fegt undan för att bevara ert anseende, för att slippa förföljelse. Ni valde den breda och behagliga vägen, ni gömde undan ljuset och slängde saltet. Ni kunde gett hundratals, ja vissa av er evangeliet till tusentals, men ni ville inte och de har gått förlorade"...

Det ena utesluter inte det andra, visst ska vi bygga långsiktiga relationer och genom våra kärleksfulla liv vinna människor till Jesus, men inte enbart så! Det är alltjämt som Bibeln lär att Evangeliet är Guds kraft till frälsning. Och Guds Ord måste sås ut till människohjärtana så samvetet väcks och behovet av frälsning blir uppenbar. Vi har Bibelns vittnesbörd om att radikalt och öppet vittnande/predikande är Guds vilja, det var så 1:a tidens kristna agerade i Apostlagärningarna, ja, de blev förföljda men Guds kraft och nåd verkade. Idag gömmer sig många kristna räddhågat bakom kyrkväggarna, före Pingstdagens Andedop gömde sig lärjungarna också av rädsla, men efter Andedopet gick de ut och predikade frimodigt överallt. Samma språk talar väckelsehistorien; tänk på hur t ex John Wesley och Frälsningsarmén agerade förr i tiden, Wesley fick rasande mobbar efter sig och William Booths gäng drog in i östra Londons slum och predikade. Vi kunde fortsätta århundradena igenom och påvisa Gatuevangelisationens "relevans", men viktigt är att förstå den andliga påverkan sådan evangelisation är. Det är som att kasta in en Ljusfackla rakt in i mörkret, en proklamation som väcker folk i sin syndasömn. 

Kom ihåg att Guds kärlek fördriver all fruktan, och som Bibeln säger "Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande"(Rom.5:5). Alternativet är människofruktan med snaror som binder, förhindrar. Vad ni än gör, så hindra inte gatuevangelister. De står på Evangeliets barrikader och offrar sig för själars frälsning.

Alla vi barn i Herrens hage ska lyssna in vår Herde som vallar sina får. Var och en får från Herren direktiv, ledning, visioner och olika uppdrag att utföra för Guds rike. En troendes uppdrag och sätt att utföra det på kan skilja sig rejält från en annans. Döm inte ut andras tjänster bara för att de är annorlunda.

Flera av de metoder och sätt som används och använts genom tiderna känns säkert igen: G12, sökarvänliga gudstjänster, Älska staden (handlar om att göra välgärningar för staden och folket), relationsevangelisation (i all försiktighet). Det finns också modeller för församlingstillväxt där samfund eller styrelser har delat ut mängder med nya planer, program att bearbeta och agera efter.

Megakyrkor med moderna attribut som rock- och popmusik med rök och ljuseffekter är ett sätt, en satsning på hemförsamlingar ett annat. Bönerörelser, böneinitiativ. Gatuevangelisation med kaffebord, mick och högtalare, sång och musik. Några går runt och erbjuder helandeförbön, eller predikar enligt en färdig text och ber en frälsningsbön för dem de möter. Tältmöten. Massmöten i stora lokaler som Globen. Bönevandringar med kors genom stan. Exemplen kan mångfaldigas.

Det finns kyrkor och verksamheter som är stenhårt övertygade om att just deras vision är visionen med stort V och som alla andra ska bejaka. Sättet det ska göras på ska alla andra rätta sig efter. Jag tycker mig kunna höra en bedrövad “suck” från Guds hjärta. Säkert finns det fler som fått samma vision och arbetssätt som någon annan, och då kan man förenas och samarbeta.

Men vi ska personligen lyssna in Guds vilja, inte kopiera och apa efter andras tjänster och metoder. Låt Herren träna och forma var och en av oss till att fungera i den egna kallelsen – det är då Guds smörjelse, kraft och förmåga finns och aktiveras!

När någon kommit ut i och verkar i sin av Herren givna vision är det viktigt att inte låta sig dras bort ifrån den – eller till andras visioner. Man blir nämligen rutinmässigt utsatt för ständig press för att komma bort från Guds kallelse. Försök inte heller i högmod, när väl kallelsen blommat ut, tvinga andra att “bli som du”.

Herren leder de troende som ska samarbeta med varandra och då på ett sätt där båda upplever Andens sanktion och ledning. Detta sker på ett icke tvångsmässigt eller manipulativt sätt, ty Herren tvingar inte, nej, han talar i vår ande på ett milt och kärleksfullt sätt där vi frivilligt av glatt hjärta gensvarar.

Alltför många som blir indragna i andras visioner och tjänster blir utbrända eftersom de inte går i sin egen kallelse och Guds vilja för dem. Splittring, missämja och dåligt vittnesbörd inför världens barn följer på detta. Nej, be i stället, lyssna in och lyd vad Jesus leder just dig till. Andens livgivande kraft och sprudlande glädje är med var dag i vandringen. När vi alla har löpt vårt lopp, inte andras, får vi höra Herren säga ovan där: “Bra, du var en god och trogen tjänare. Gå in till glädjen hos din herre.”

Så långt artikeln, jag tillägger:

P.S! Det finns ju en "grundvision" och sätt som alltid är rätt, det Bibliska exemplet beskrivet i Apostlagärningarna. Den Bibelboken kunde lika gärna hetat "Helige Andegärningarna", eftersom de troende var direkt ledda av Guds Ande och verkade i Andens kraft med tecken och under, predikade och vittnade i den Helige Ande med Andens nådegåvor fullt verksamma. Låt oss göra likaså, helt enkelt...och varför krångla till det? Kanske just för att man inte vill/kan av olika "avfälliga" eller mänskliga orsaker återgå till det Bibliska, enkla…

Jer.6:16: "Så säger Herren:

"Ställ er vid vägarna och spana,

fråga efter de urgamla stigarna.

Fråga efter den goda vägen

och vandra på den,så skall ni finna ro för era själar"...amen.

I tenåringsalderen satt jeg ved kanten av et stort vatn i finsk Lappland. Sammen med meg hadde jeg litt öl. Jeg satt og så på solnedgangen. Snart tok mörket over. Mens jeg satt der opplevde jeg bare tomhet. Jeg spurte meg selv: "Finnes det i virkeligheten ikke noe mer"? Dette spörsmålet  jaget inne i meg  mens jeg leste på Universitetet. I närmere 4 år leste jeg kanskje 100 av de  mest kjente bökene som litteraturavdelingen hadde, filosofi etc. Samtidig ble finsk öl byttet ut med en annen type öl og også vin. Jeg var ofte på studentkroen og ble etterhvert beruset 3 ganger i uken.

Jeg fant ingen svar på mitt spörsmål hverken i mine böker eller ved å drikke. Meningslösheten og tomheten ville kvele livet, om det da fantes noe liv. Hele tiden mötte jeg kristne  som önsket at jeg skulle ta i mot Jesus. Med hånflir og overlegenhet viftet jeg dem bort. Ordene de brukte  kom jeg likevel ikke unna og de vekte min samvittighet. Jeg fikk en merkelig opplevelse, men hvor kom den fra?

Skulle jeg behöve "syndenes forlatelse"?

I disse dagene döde en när bekjent av meg. Jeg var med og bar kisten og i det vi bar den ut, opplevde jeg  Guds närhet. Jeg opplevde lys, glede og fred midt i all sorg og död. Det fantes noe der oppe.

Rystet og förnärmet sent om kvelden den 17. august 1995  begynte jeg å lese en bok  om evangeliet.  Da ble den kristne tro alvor for meg. Jeg forstod at jeg var skyldig ovenfor Gud. Frelseren Jesus  hadde likevel tatt min skyld, min straff, opp  på det blodige Korset. Men som en sta, envis og overmodig finnlender önsket jeg enda et bevis og en bekreftelse fra den Höyeste. Jeg fikk svar. Jeg så ut gjennom vinduet og löftet mitt blikk i nattemörket mot himmelen mens jeg ropte höyt:" Gud om du finnes, vis det for meg nå". Og Gud viste seg denne gangen med en overveldende kjärlighet og fred. Hele rommet ble blendet hvitt. Jesus tok meg i handa og sa: "Peter, jeg döde for deg. Jeg elsker deg. Du er tilgitt og fri. Fölg meg! 

For förste gang falt jeg ned på kne og bad: "Forlat meg Gud, sett meg fri. Jeg tror på deg Jesus. Jeg er din. Det nesten mest utenkelige skjedde. Tomheten forsvant. Livet seiret og fylte meg slik at hvert atom i min kropp "flöt over". Jeg ble frelst og opplevde mening, salighet og hensikt med mitt liv. Slik er det fortsatt etter 25 år. Jesus er den beste gaven. Alle kan ta imot Ham som bärer enda inn i evigheten. Tryggere kan ingen väre.

Gud dør på et blodig kors for å forsone mennesket med seg selv. Kan det være mer dramatisk enn det? Det er kjærlighet som driver denne forbløffende hendelsen. Det står "Så har Gud elsket verden at han ga sin enbårne sønn, slik at hver den som tror på ham ikke skal gå fortapt, men ha evig liv." Her ser vi grunnen til at Jesus frivillig vandret lidelsens vei på korsetreet, slik at mennesket ikke skulle "gå tapt men ha evig liv".

La oss se tilbake til begynnelsen. Mennesket ble skapt for åndelig og familiært felleskap med Gud. Det gjorde opprør og ønsket å være sin egen gud;  en gift av egoisme, synd og ondskap forurenset menneskelig natur, noe verden og historien tydelig viser. Et blikk i enhver avis blir overbevisende. Synd er en forbrytelse mot Guds bud og vilje, som for eksempel lyving, baktalelse, stjeling, man har behandlet noen dårlig, vært kjærlighetsløs eller egoistisk. Denne giften gir en indre tomhet og misnøye ettersom mennesket nå kom utenfor det som det ble skapt for: Kontakt og fellesskap med livskilden ble ødelagt.

Men Jesus kom til oss. Guds sønn strakte smertefullt ut hendene på korset som han ønsket å omfavne alle i hele verden. Grove nagler stakk gjennom hender og føtter på Frelseren. Våre synder tok Jesus  på seg. Romerne pisket Jesus og mesteren ble blodig og forslått.  Gud Faderen lot dette skje, fordi straffen ble pålagt ham. Jesus ville takle "syndeproblemet" og dets forferdelige konsekvenser en gang for alle, slik at alle mennesker kunne bli tilgitt sine synder og bli forsonet med Gud.

Jesus tok straffen for våre synder i stedet for oss. Det kan sammenliknes med følgende: Hvis du begikk mange alvorlige forbrytelser i samfunnet og du står foran en domstol og blir dømt til å bli torturert og drept for å sone dine forbrytelser, men så går noen frem foran dommeren og sier "Jeg vil ta straffen hans på meg i stedet for ham, ”så går du helt fri.  Jesus gjorde dette for oss slik at vi kan frifinnes og benådes på dagen for regning og dom, og ha evig liv i himmelen.

Vi kan ikke få denne frelsen ved for eksempel å forhandle med Gud, det er umulig å erkjenne at en ond person lever med gode gjerninger. Synd må forsones eller gjøres opp. Prisen må betales i sin helhet og straffen sones for at evig rettferdighet skal skje; Dette gjorde Jesus med kjærlighet til oss på korset. Frelsen er en gratis gave av Guds nåde. Vi henvender oss til Gud, erkjenner vårt behov for Jesus og hans frelse, og tror. Så, i dette valget av tro og tilståelse, skjer miraklet, mennesket blir født på ny åndelig med et gjenopprettet forhold til Gud. Det er et åndelig samfunn som fyller oss med fred og glede, et teppe av kjærlighet over vår frosne sjel. En korsfestet Gud, er Jesus på korset som sto opp fra de døde på den tredje dagen. Han lever og  sier til deg: "Velkommen hjem mitt kjære barn" …

Her er en vanlig og bibelsk basert bønn. Vende tilbake til Gud og be høyt denne frelsebønn fra ditt hjerte til Gud:

”Gud, Fader, jeg bekjenner at Jesus Kristus er min Herre og Frelser, jeg tror at Jesus led og døde for mine synder, at Han tok min straff i mitt sted, og jeg tror at Jesus Stod opp fra de døde ... Herre Jesus kom inn i mitt hjerte, jeg er lei for at jeg gikk min egen vei. Jeg vender om meg bort fra all synd og ondskap, og jeg følge deg Jesus alle mine dager. Jeg la min livet i din hendene Herre Jesus. Jeg takke Du at jeg nå er et barn av Gud til evig liv. Jeg tar også imot ditt Hellige Ånd; Fylle meg med din fred og glede, din nærvær og kraft, i Jesu navn, Amen” 

Det är mycket tal om "Utsatta områden", om gängkriminalitet och hopplöshet hos ungdomar som växer upp i en nedbrytande miljö. Offer och förövare, skuld och sanning är begrepp som olika aktörer i samhällsdebatten svingar vilt mot varandra, och förvirringen är total.

Jag själv är invandrarbarn, den 2:a generationen finne som hamnade i Sverige då föräldrar på 60-talet flydde arbetslöshet och "utsatthet" i dåvarande "fattigfinland". Finnarna bodde i nybyggda betongghetton, tog de värsta, hårdaste jobben och slet ut sina kroppar efter 40 års slit i fabriker. Vissa tog senare vara på svenska välfärdssystemets möjligheter att utbilda sig, läste till undersköterska eller annat så de slapp fabriken. Svenska välfärden byggdes ut ytterligare under 70- och 80-talet, fri och nästan gratis sjukvård och skola fanns redan, likaså a-kassa vid arbetslöshet och sjukförsäkring vid sjukdom så man inte blev utan inkomst. Men, lönerna blev betydligt högre, särskilt för fabriksarbetare, och olika stödåtgärder som kommunal vuxenutbildning startades för att hjälpa arbetslösa komma in i arbetsmarknaden. 

Landet Sverige var världens tryggaste och mest hjälpsamma att vara "utsatt och svag" i. Sedan kom vissa, en del allvarliga försämringar i välfärdssystemet, men alltjämt så finns trygghetsnäten där. Vem som helst kan, om kroppen är någorlunda frisk ta jobb som städare, köksbiträde, jobba på Macdonalds eller timvikarie på Äldreboende osv. Vem som helst kan fritt välja, när som helst att utbilda sig på alla nivåer, få studielån och inkomst. 

Jag försöker förstå, jag bodde ett tag i USA; Där fanns farliga "no go zoner" med människor som helt saknade "trygghetsnätet", inga ekonomiska möjligheter till högre eller yrkesinriktad utbildning, ingen fri sjukvård, absolut inga jobb och ingen a-kassa, där "tvingades" en del bli kriminella. När jag rest i mission i Afrika och Asien så har jag sett "utsatta områden" med ren svält, men de flesta människorna där valde inte kriminalitet, de antingen förblev hungriga eller så emigrerade, flyttade de som finnen till annat ställe för att få jobb. Om inte annat land, så till en större stad. 

Hjälp mig förstå, jag har bott stor del av mitt liv i "betongghetton", t ex Hässleholm i Borås och nära Gottsunda i Uppsala och sett brända bilar och krossade busshållplatser, ständigt tjutande polissirener mm. Vad är det i de svenska "utsatta områdena" som tvingar till kriminalitet? Vad är det som fattas ytterligare, när allt väsentligt ligger fritt framme att nyttja, väl serverat med all hjälp att sätta igång, med jobb eller utbildning? Sådant som fattiga, utsatta människor i USA och Afrika bara kan dagdrömma om, en surrealistisk verklighet och ofattbara möjligheter som är ouppnåeliga i deras samhällen. Vad?

Jo, jag vet. Välfärden i Sverige har krakelerat, och väldigt många faller igenom tryggetsnätet, då dess hål blivit alltför stora. Särskilt de med sjukdomar eller slitna, skadade kroppar far illa, och även de som inte av olika orsaker kan jobba. Men, saken gällde här den stora mittfåran, av unga och friska människor som kan både jobba eller utbilda sig...Hjälp mig förstå, du som vet bättre. Varför är det såhär i Sveriges utsatta områden? Och, framförallt, exakt vilka ytterligare åtgärder behövs?

Nu vill majoriteten i Finland ansluta till Nato, detta är unikt. Det handlar om något så primärt och angeläget som "överlevnad". Denna gång är Ryska björnen lite väl för starkt, då måste hjälpen komma från Nato, enda världsliga makt på vår jord som både kan och vill ställa sig på Finlands och Sveriges sida, och skrämma bort Putin.

Som finlandssvensk följer jag noga hur finsk media och finnarna själva resonerar om Putins våldsamma framfart. De upplever det hela som ett rått knytnävsslag eller den ryska björnens vildsinta tass som river upp all, tydligen inbillad trygghet. Det talas på allvar om att Putin vill återinföra Storryssland med Nikolai II gränser från 1800-talet, där Finland och Baltikum ingår. Och att västvärlden med EU och Nato inte kommer ingripa militärt, liksom fallet är med Ukraina. För att sistnämnda, Nato skulle skynda till hjälp och försvar krävs Natomedlemskap, något som skulle få Putin att trycka på alla möjliga och omöjliga knappar för att förhindra. Men, om vi agerar fort så hinner Putin inte invadera oss, det är ju ett stort och krävande projekt.

Alternativet är att antingen kapitulera, bli del av Ryssland eller kriga igen. Möjligen att några högt uppsatta politiker och militärer förstår vart det bär hän för Ryssland och "puttar bort" Putin. Möjligen att Rysslands ekonomi raseras såpass att de inte har råd invadera Finland eller de baltiska länderna, fast vem vet vad Putin och Kina kokat ihop, det kanske flödar miljarder från Xi Jinping till sin diktator granne. 

Det är en tydlig skillnad i finsk och svensk inställning till ryska hotet. Finnarna andas erfarenhet som vet hur brutalt en blå, solig himmel kan plötsligt bli mörk storm som sliter folket itu. Svensken tänker "ja ja, det där är överhettad alarmism, det går väl ändå som det gjort i tvåhundra år, vi klarar oss bra". Men historien i både nutid och dåtid visar att det otänkbara plötsligt sker, en oväntat iskall och hård verklighet vi måste genomlida eller dö i. När väl Ryska björnen klivit över vissa gränser, "det otänkbara" varför inte fortsätta till det strategiskt viktiga Sverige, med sin järnmalm och vattenkraft, i synnerhet ett lätt byte då landet avvecklat större del av sin militära styrka? Några moraliska betänkligheter existerar uppenbarligen inte i Putinvärlden. Han förstår och respekterar bara rå styrka och makt, såsom diktatorer har för vana. Nato är enda likvärdiga som kan få Putin att backa.

Om vi ändå väljer stå själva gentemot denna rasande björn, bör vi fundera på hur hantera själva krigssituationen. Jag har nog överskridit åldersgränsen för direkt frontplacering. Kanske blir det flykt i skog då ryssen intagit våra länder. Borde man ta till vapen även då, i en motståndsrörelse till försvar? Vad skulle du göra om någon riktade ett maskingevär mot din familj, och är sekunder från att slakta dem du älskar, dina närmaste? Skulle du skjuta angriparen? Det scenariot blir verklighet i stor skala för oss alla med tanke på Rysslands massiva militära angreppsförmåga och tydliga vilja att använda densamma; Raketer, bomber och kulor, kanske taktiska "småkärnvapen". 

Min frus mormor dog i en rysk bomb, min morfars bröder dödades av ryssen. Detta är tyvärr ingen fantasi, graven är stenhårt kall. Det är väl upp till var och en hur hantera själva krigshelvetet. Pacifism är historiskt sett ohållbart. Skulle Finland ha låtit Sovjetunionen invadera 1939, större del av folket skulle tvångsförflyttats till Sibirien och dess kalla, långsamma död, och ryssar fyllt ut tomrummet i Finland med Stalins dåtida politik av ryssifiering av ockuperade områden. Jag och många med mig skulle inte funnits, och kanske är det så att vi idag, i Finland och Sverige inte kommer att finnas mer, om vi låter Ryska björnen löpa amok mitt ibland oss. Jag hoppas vi, både Finland och Sverige väljer Natomedlemskap nu omgående, innan det blir försent. Ty för tillfället är Putin upptagen med Ukraina, men snart hinner han vända nosen västerut.

Suomalaisruotsalaisena olen runsaasti seurannut Venäjän nykyistä "väkivaltaa". Olen myös Suomen ja Ruotsin kansalainen. Siksi olen lukenut ja kuunnellut, kuinka Suomen media ja suomalaiset itse reakoivat Putinin sodankäynnistä.

He kokevat sen raakana nyrkkiiskuna tai Venäjän karhun villinä tassun iskuna, joka repii kaiken, ilmeisesti kuvitellun turvallisuuden. Vakavasti puhutaan siitä, että Putin haluaa perustaa uudelleen Suur-Venäjän Nikolai II:n rajat 1800-luvulta, johon kuuluu myös Suomi ja Baltia. Ja että länsimaailma EU:n ja Naton kanssa ei puutu sotilaallisesti asiaan, kuten Ukrainan tapauksessa. Jotta jälkimmäinen, Nato ryntäisi apuun ja puolustukseen, tarvitaan Naton jäsenyys, mikä saisi Putinin painamaan kaikkia mahdollisia ja mahdottomia painikkeita sen estämiseksi.

Ei siis muuta vaihtoehtoa kuin joko antautua, tulla osaksi Venäjää tai taistella uudelleen...On mahdollista kuitenkin, että jotkut korkeat poliitikot ja armeijan henkilöt, näkevät mihin suuntaan Venäjä on menossa ja siksi "panevat pois" Putinin. On myös mahdollista, että Venäjän talous on niin murtunut, ettei sillä ole varaa hyökätä Suomeen tai Baltian maihin. Vaikka kuka tietää, mitä Putin ja Kiina ovat keksineet yhdessä, Xi Jinpingistä saattaa virrata miljardeja hänen "punaiselle" naapurilleen. Vaikka Putin ja hänen oligarkkinsa ovat todella korruptoituneita kapitalisteja, jotka istuvat palatseissaan.

Suomalaisten ja ruotsalaisten suhtautumisessa Venäjän uhkaan on selvä ero. Suomalaiset hengittävät kokemusta, joka tietää kuinka raa'asti sinisestä, aurinkoisesta taivaasta voi yhtäkkiä tulla tumma myrsky, joka repii kansaa pahasti. Ruotsalainen ajattelee "kyllä ​​kyllä, se on ylikuumentunutta hälyttämistä, asiat toimii edelleen kuten ne on toiminut kaksisataa vuotta, meillä menee hyvin".  Mutta historia, sekä nykyisyydessä että menneisyydessä osoittaa, että arvaamaton tapahtuu yhtäkkiä, odottamattoman kylmä ja ankara todellisuus, joka meidän täytyy kärsiä läpi tai jossa kuolla.

Minulle kristittynä, tulevaisuus on kuitenkin ikuista rauhaa ja iloa Taivaassa Jeesuksen tykönä.  Toisaalta minua huolestuttaa  perheeni tai suvun puolesta, ja kaikki nämä miljoonat pohjoismaalaiset, jotka eivät vielä ole ottanut Jeesuksen pelastusta vastaan. Kirjoitin "pohjoismaalaiset", koska kun Venäjän karhu on ylittänyt tietyt rajat, miksi hän ei jatkaisi strategisesti tärkeään Ruotsiin, missä on rikkaat rautamalmi- ja vesivoimalaitokset. Ruotsi on varsinkin helppo vallata, sillä maa on poistanut suurimman osan sotilaallisesta voimastaan viimeisinä vuosikymmeninä. Ja kun Putinin maailmassa ei selvästikään ole moraalisia huolia.

Sitten mietin, miten itse sotatilannetta voisi käsitellä. Olen todennäköisesti ylittänyt ikärajan, joten ei lähetetä rintamaan. Ehkä metsään paeta, kun venäläiset ovat vallanneet maamme, ja evankelistana levitän evankeliumia missä voin, ei ase kädessä, vaan Raamattu. Vai pitäisikö asetta edelleen käyttää puolustuksessa, sellaisessa vastarintaliikkeessä?

Mitä tekisit, jos joku konekiväärillä uhkaa perhettäsi ja olisi muutaman sekunnin päästä teurastanut heidät,  ammuisitko hyökkääjän? Siitä skenaariosta tulee suuressa mittakaavassa todellisuutta meille kaikille, kun otetaan huomioon Venäjän massiivinen sotilaallinen hyökkäyskyky ja selkeä tahto käyttää sitä; Raketteja, pommeja ja luoteja, ehkä taktisia "pieniatomipommeja".  Vaimoni isoäiti kuoli venäläispommissa, isoisäni veljet venäläiset tappoi.

Valitettavasti tämä ei ole fantasiaa, hauta on hyvin kylmä ja kova, mutta jos olet rauhassa Jumalan kanssa ja olet vastaanottanut Jeesuksen, hänen pelastuksensa, syntien anteeksiannon ja iankaikkisen elämän Taivaassa, kaikki tulee lopulta hyvin. Sitten on jokaisen oma asia, kuinka itse sotahelvetin käsittelee, ehkäpä sekä Raamattu että kivääri kädessä.  Pasifismi on historiallisesti ja itse asiassa Raamatullisesti kohtuutonta.  Näetkö Israelin antautumisen läpi historian, nyt ja aikaisemmin? 1948, Jom Kippurin sota tai Kuuden päivän sota 1967? Israel ja juutalaiset olisivat tuhoutuneet, jos he eivät puolustautuisi, olisiko se ollut Jumalan tahto? Tai että Suomi olisi antautunut Neuvostoliiton hyökäyksessä vuonna 1939? Suurin osa suomalaisista olisi siirretty väkisin Siperiaan ja sen kylmään, hitaiseen kuolemaan, ja venäläiset olisi täyttänyt Suomen venäläisillä. Se oli Stalinin "venäläistämis" politiikkaa. Minä ja monet kanssani ei olisi ollut edes olemassa nyt…Onko murha tappaa puolustukseksi, eli viidennen käskyn rikkominen? Uusi testamentti tuomitsee murhaajat, mikä tarkoittaa rikosta, mutta onko puolustussota tai perheen pelastaminen rikos, murha?  Johannes Kastaja ei nuhtele sotilaita mistään muusta kuin siitä, että he eivät väkivallalla kiristä keneltäkään rahaa, vaan tyytyvät palkkaansa, muuten heidän ammattinsa oli taistella ja tappaa. No, en usko, että Jumala tuomitsee pasifisteja tai sotilaita oikeudenmukaisessa puolustussodassa tai jos pelastat vaimosi ja lapsesi, äitisi, isäsi ja sisaruksesi joukkomurhasta. Lopuksi, varmista vain, että sinulla on rauha Jumalan kanssa, että sinulla on puhdas omatunto, katumuksessa, armossa ja totuudessa. Rukoile Ukrainan, Suomen ja Ruotsin puolesta 🙏 Jeesuksen rauha kanssasi ☝️

Riktig vänskap tar tid att utveckla, det är ett förtroende som byggs upp, sakta utan stress eller press.

Riktig vänskap bejakas med ett leende och prövas i motsättningar och menings-skiljaktigheter, den tål stormvindar och varar över tid.

En riktig vän blir kvar när alla andra lämnar.

När någon kräver vänskap, tvingar fram det, var på din vakt!

Vissa ”vänner” accepterar och älskar dig i den mån du bejakar deras agenda för dig eller i den mån du bekräftar deras ego…

En riktig vän baktalar dig aldrig, och försvarar dig alltid, på ett eller annat sätt…

Du har hundratals ytliga vänner i ditt liv, du behöver bara några få riktiga.

Sök inte vänskap med "alla", du finner ingen riktig.

Har du några få riktiga vänner, så blir det ”behagligt” att inte vara accepterad, gillad eller älskad av de många, ja även att vara hatad är okej, för dig som nu kan förstå det: det är frihet!

En riktig vän slappnar du av med, är dig själv.

I sann vänskap kan du vara tyst tillsammans med eller prata nonstop i timmar med, eller bådeock omvartannat…

Vänskapen är besvarad, ömsesidig och delad, respekterad och bevaras bestämt genom allt oavsett vad…

En riktig vän kräver och kväver dig inte, men har rättighet att ”vara jobbig” vid verkligt behov…

Vänner delar förståss vissa intressen och ideal, men inte nödvändigtvis till punkt och pricka i allt.

En riktig vän kräver inte perfektion utan accepterar dina brister och ”skavanker”.

Riktig vänskap ska inte behöva ”bevisas” hela tiden, den etableras och grundas bit för bit och sedan bara finns där.

Vänner trivs att umgås med varandra, inte alltid men i det mått av behov som föreligger, för vissa vänskaper är behovet mycket stort (som med sin äkta gifta hälft) och i andra fall mindre.

Vänner gillar varandras personligheter, om än bara en liten del…eller alltihopa

En riktig vän tänker du på emellanåt, saknar ibland också, men du behöver inte umgås hela tiden, det kan gå dagar, veckor och även månader beroende på omständigheter.

P.S! Mina bästa vänner är Jesus, Gud Fadern och den Helige Ande, samt min fru och några få till, allt jag behöver…Sedan finns ett tiotal ”kandidater” som måste prövas över tid, jag för dem och de för mig. Hundratals ”vän-bekanter” finns och vi delat ett gemensamt utbyte i intressen, en betydelsefull samverkan. För dig som är helt ensam utan någon riktig vän, så har du faktiskt tre nära vänner som är dig oändligt mycket närmare än någon människa kan bli, som älskar och accepterar dig på riktigt, djupt och innerligt. Bibeln säger att Jesus är vår själs älskade, och att vi är kallade (skapade för) gemenskap med Honom, vänskap levs ut i gemenskap, du är inte ensam…

Sedan finns självfallet den biologiska och familjära vänskapen med föräldrar, syskon och släkt. Detta är en annan "sfär" med andra villkor och komplexa verkligheter...

Den kristna gemenskapen finns förståss också, troende syskon emellan. Detta är förståss en sorts vänskap, men den skiljer sig ändå från den personliga som vi nu beskrivit. Jag har rest i mission i Afrika och Asien och överallt så har jag funnit en omedelbar andlig gemenskap med troende syskon, fast det varit stora kulturella olikheter. Det är Guds Ande som kopplar samman Guds folk för ett syfte och olika personligheter som normalt inte passar ihop blir sammankopplade ”i Anden” och trivs tillsammans, i Guds kärlek och Jesu närvaro, där de går fram och utför Guds vilja och gärningar. Så är det också många gånger hemmavid i våra nordliga breddgrader och församlingar. Självfallet kan det utvecklas över tid riktig ”personlig” vänskap också eller framförallt utifrån denna kristna hägn.

Men, här nu avslutar jag detta lilla samspråk över social media, med ett Bibelställe som verkligen talar om denna den viktigaste och djupaste vänskapen, Joh.14:16-23:

”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara HOS ER FÖR ALLTID: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han FÖRBLIR HOS ER och ska vara i er. Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er. Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre. Men ni ska se mig, för jag lever och ni ska leva. Den dagen ska ni förstå att jag är i min Far, och att ni är i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig. Den som älskar mig SKA BLI ÄLSKAD AV MIN FAR, och JAG SKA ÄLSKA HONOM och UPPENBARA MIG för honom." Judas – inte Judas Iskariot – frågade: "Herre, hur kommer det sig att du ska uppenbara dig för oss och inte för världen?" Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och VI SKA KOMMA TILL HONOM och ta vår boning hos honom”…

Käre fb-vän, du är inte ensam…

P.S igen! Sedan så bör vi kristna inte vara introvert stängda, utan öppna för vänskap i någon nivå, för Guds rikes sak. I den Helige Ande blir även den blyge "socialt öppen". Och är det människor som söker kontakt med oss, ska vi ju inte sitta på höga hästar och föraktfullt lufta på rumpan med en fis och bara galoppera vidare (som t ex vissa predikanter)...Men, vi ska absolut lyssna in Guds Andes maningar, som ofta visar grönt eller rött ljus, ty alla kontakter är inte nyttiga på något som helst sätt, eller Guds vilja av någon anledning...men, Evangeliet och Guds Ord ska däremot Alla få, fiende som vän, amen

Jag tog jämförelsen mellan Påven och Paulus eftersom dessa representerar olika ledarskapsmodeller för hur församlingen ska styras och ledas. Paulus skrev stor del av Nya Testamentet, men också Jesus i evangelierna och övriga Ny Testamentliga skribenter ger samma syn som Paulus på ledarskap i Nya Testamentet och dess nya förbund. Katolska Kyrkan och Påveämbetet har sin bakgrund och utveckling från gamla maktstrukturer taget från Romarriket och kejsar Konstantin, alltså helt världsliga sammanhang, som en sorts symbios mellan kyrka och världslig makt. Också idag så präglas denna kyrka av en totalitär och hierarkisk makt- och ledarstruktur som liknar världslig diktatur. Även vissa delar av Trosrörelsen, särskilt från Amerika och Afrika bejakar eller liknar denna maktfördelning. Nu så har Trosrörelsen, med dess olika förgreningar gett kristenheten många välsignelser, det var en sorts väckelserörelse, men som i alla historiska väckelserörelser utvecklas det avarter och missbildningar förr eller senare. Vi tar emot det goda och väljer bort det som inte är enligt Ordet och ”i Anden”. Här nu en kort och klargörande redovisning av dessa två olika Ledarskapsmodeller. Den ena är RKK och Trosrörelsens och den andra är de frikyrkliga Väckelserörelsernas modell från de senaste två seklen, särskilt med tanke på Pingst- och Baptiströrelsen, men också övriga traditionella frikyrkor som fungerar på liknande sätt i ledarskap.

1. Guds vilja, smörjelse och kraft flödar och verkar genom Pastorn/Herden ut till medlemmarna i ett hierarkiskt styrande. En "toppstyrd" modell där pastorn blir en "mellanhand" Gud och de övriga troende emellan. Och Guds vilja och kraft kan endast förverkligas och förlösas i den mån medlemmarna underordnar sig och lyder denna Ledares direktstyrning och kontroll över allt i församlingens verksamhet, inklusive vad gäller de troendes tjänst inför Herren, i vad de gör för Gud och även hur och när det görs. Ledarskapsmodellen bekräftas främst genom undervisning och exempel från Gamla Testamentets "gamla förbund", men enstaka och lösryckta Bibelverser från Nya Testamentet tas också med för att övertyga. Denna totalitära maktstruktur liknar hur Katolska Kyrkan fungerar, men har alltså fått insteg särskilt inom modern trosrörelse-sammanhang. Särskilt amerikanska, och afrikanska sådana. Just föreställningen att Gud diligerat all makt till den mänskliga ledaren/herden är rådande inom RKK, och även hos "frikyrkliga minipåvar" blir ledarens tankar, viljor och beslut detsamma som Guds röst och absoluta vilja. Ledarskapsmodellen liknar ett vanligt världsligt företag, med skillnaden att Direktören i företaget måste ta hänsyn till styrelsen och aktieägarna, vilket den kyrklige ledaren här absolut inte behöver, eftersom ”Guds vilja och smörjelse” flödar genom pastorn endast, och de övriga blir styrda och förlängda armar som verkar ut denna ledning och kraft. De övriga troende har endast del av Guds vilja och Kraft i den mån de underordnar sig och lyder denne pastor och herde. Sedan finns, i ett hierarkiskt system andra ledare som i sin tur är underordnade högste ”bossen”, huvudpastorn och de är lika beroende av denna ”mellanhand” Gud och de troende emellan. Guds vilja och smörjelse går diligerat från Ledaren via dessa andra ledare ut till medlemmarna, ungefär som i en pyramid.

2. Den andra Ledarskapsmodellen har varit vanlig inom de frikyrkliga Väckelserörelserna, som t ex Pingst- och Baptiströrelsen. Vilket innebär att flera äldste, inklusive pastorn styr och beslutar tillsammans, men medlemmarna är involverade i beslutsprocessen och har gemensam vetorätt att säga ja eller nej. Medlemmarna kan också ge egna förslag på vad göra och hur. Här betonas vikten av att söka den Helige Andes ledning, dvs Guds direkta ledning och vilja, där både äldste och medlemmar lyssnar in Guds vilja, och därmed också mottar Guds kraft och smörjelse direkt från Herren Jesus till att utföra Guds vilja. Herdens uppgift är inte att detaljstyra medlemmarnas liv och tjänst under ständig kontroll, nej, pastorn och övriga äldste utrustar medlemmarna med Guds Ord, tränar dem i att komma ut i och verka i sin kallelse, i sina andliga Nådegåvor mm. Och Herdens främsta uppgift/ansvar är att beskydda fåren från "värld och synd", samt från villoläror. Detta genom undervisning från Guds Ord och genom rådgivning och förbön. När medlemmarna är "självgående"; helade, fast grundade i tron och Kristi lära och fyllda med Helige Ande, vandrandes i helgelse varje dag och verkar fullt ut i sin kallelse och tjänst inför Herren, ja, då har Pastorn "lyckats" i sitt uppdrag. Denna Ledarskapsmodell bekräftas via exempel och förebilder från Nya Testamentet, i dess nya förbund. Alltså, vad är den samlade undervisningen och bilden av ledarskap som tecknas i Nya Testamentet, i t ex apostlagärningarna, evangelierna och breven? Det var här de frikyrkliga Väckelserörelserna hämtade sin ledarskapsmodell, och mycket handlar om den Helige Andens direkta ledning, till äldste, tjänstegåvorna och varje troende medlem. Den mänskliga makthierarkin (med "gudomliga maktanspråk" som RKK och delar av Trosrörelsen hänger sig till) med mänsklig styrning och kontroll av de troende lyser med sin frånvaro i Nya Testamentet! Om Guds vilja är den hierarkiska toppstyrningen, i total makt via en pastor så hade väl Gud lagt in en omfattande undervisning i N.T om att såhär ska församlingen fungera, men tvärtom så ges utrymme för stor frihet och en direktledning av den Helige Ande. Guds Ande som använder vem han vill och hur han vill, se bara på t ex Filippus i Apostlagärningarna. Filippus var en evangelist, ledd och till och med ”förflyttad” av den Helige Ande. Sedan kom apostlarna och hjälpte till i Samarien, då deras gåvor och tjänst behövdes för att de nyfrälsta skulle få dopet i den Helige Ande och mera undervisning i Skriften…Undersök Ordet kära vänner, och välj vem och vad du ska följa, Jesus självfallet! Och följ hellre Paulus än Påven i ledarskapsmodell, och be i den Helige Ande om Guds vilja för dig och din församling. Visst ska det vara ”ordning” i Guds hus och i våra Gudstjänster och verksamhet, men alternativen är inte kaos kontra diktatur. Vägen är smal och det finns döda diken att undvika, men det fungerar tillsammans med Jesus, i Ordet och i Anden att gå på Herrens vägar, ända fram till mål. Låt oss alla fullborda vårt lopp, och låt inget hindra och föra vilse, ty många människors evighet står på spel. Vi är i ”Andens nya tjänst” för att ge ut Evangeliet och göra lärjungar, amen.

Avslutar med en länk till ett omfattande vittnesbörd och undervisning om "Maktmissbruk" mm, jag återger i inlägget texter från Reinhard Bonkke och Tommy Lilja, samt om mina egna erfarenheter efter 25 år i Herrens tjänst, varsågoda:

https://peterkujala.wordpress.com/2020/06/20/utgivande-karlek-passar-inte-for-diktatur-och-slavdrift/

Gud dör på ett blodigt kors för att försona människan med sig själv, kan det bli mera dramatiskt än så? Det är kärlek som driver denna häpnadsväckande händelseutveckling, som det står ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv”. Här spårar vi orsaken till varför Jesus gick frivilligt lidandets väg upp på korsets trä, för att människan inte ska ”gå förlorad utan ha evigt liv”.

Låt oss blicka bakåt till begynnelsen. Människan skapades för andlig och familjär gemenskap med Gud. Hon gjorde uppror och ville själv vara sin egen gud; ett gift av själviskhet, synd och ondska besudlade människonaturen, något världen och historien tydligt visar. En titt i vilken dagstidning som helst blir övertygande. Synd är brott mot Guds bud och vilja, och vem har inte t ex ljugit, förtalat, stulit, behandlat någon illa, varit kärlekslös eller egoistisk. Detta gift ger en inre tomhet och otillfredställelse eftersom människan nu kom utanför det hon skapades för, kontakten och gemenskapen med livskällan bröts helt enkelt.

Men, Jesus kom till oss. Guds Son sträckte smärtsamt ut sina händer på Korset som ville han omfamna hela världen, men grova spikar genomborrade frälsarens händer och fötter, våra synder tog Jesus på sig likt en jättemagnet, ja, synden var romarnas piskrapp som slog mästarens rygg blodig och hammarslagen som bankade fast Herren med grova spikar på Korset. Gud Fadern lät så ske, för att straffet var lagt på Honom. Jesus skulle ta itu med ”syndproblemet” och dess fruktansvärda konsekvenser en gång för alla så att varje människa kunde bli förlåten för sina synder och bli försonad med Gud.

Jesus tog själva straffet för våra synder på sig istället för oss. Det är, nu som i en liknelse, om du begick en massa grova brott i samhället och du står i en domstol och döms till att både torteras och dödas för att sona dina brott, men, så kliver någon fram inför domaren och säger ”Jag tar hans straff på mig istället för honom”, och du går helt fri. Jesus gjorde detta för oss så att vi kan bli frikända och benådade på räkenskapens och domens dag, och få evigt liv i Himlen.

Denna frälsning kan vi inte förtjäna genom att t ex köpslå med Gud, det går inte att kvittera ut ett ont leverne med goda gärningar. Synden måste försonas, priset betalas fullt ut och straffet genomlidas för att evig rättvisa ska ske; Detta gjorde Jesus av kärlek till oss på Korset. Frälsningen är en fri gåva av Guds nåd. Vi vänder om till Gud, bekänner vårt behov av Jesus och hans frälsning, och tror. Då, i detta val att tro och bekännelse sker undret, människan blir andligt född på nytt med en återupprättad relation till Gud, en andlig gemenskap som fyller oss med frid och glädje, en kärleksfilt över vår frusna själ. Och en korsmärkt Gud, Jesus på Korset som uppstod från de döda på tredje dagen och lever säger till oss: ”Välkommen hem mitt kära barn”…

P.S! Här följer en vanlig och bibliskt baserad bön. Om du på allvar vill ta emot Jesus och Hans frälsning så kan du be högt denna frälsningsbön, denna överlåtelsebön från ditt hjärta till Gud. Detta är bara en hjälp, ett förslag på hur du kan be, men det är mellan dig och Gud, varsågod:
”GUD, FADER, JAG BEKÄNNER ATT JESUS KRISTUS ÄR MIN HERRE OCH FRÄLSARE...JAG TROR ATT JESUS LED OCH DOG FÖR MINA SYNDER, ATT HAN TOG MITT STRAFF I MITT STÄLLE...OCH JAG TROR ATT JESUS UPPSTOD FRÅN DE DÖDA…HERRE JESUS! KOM IN I MITT HJÄRTA, FÖRLÅT ATT JAG GÅTT MIN EGEN VÄG. JAG VÄNDER MIG BORT FRÅN ALL SYND OCH ONDSKA, OCH JAG FÖLJER DIG JESUS I ALLA MINA DAGAR. JAG ÖVERLÅTER MITT LIV I DINA HÄNDER HERRE...TACK FÖR ATT JAG NU ÄR FÖRLÅTEN OCH SATT FRI, TACK FÖR ATT JAG NU ÄR ETT GUDS BARN MED EVIGT LIV... JAG TAR OCKSÅ EMOT DIN HELIGE ANDE, FYLL MIG MED DIN FRID OCH GLÄDJE, DIN NÄRVARO OCH KRAFT, JAG BER I JESU NAMN, AMEN”...