Jesusliv

Denna lilla skara som på torget står, troget predikar högljutt eller i intensiva samtal om Jesus. Under ytan i den finpolerade kyrkliga fasaden pyser delade meningar om detta är rätt sätt. 

Jesus befallde tydligt "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen"(Mark.16:15). Och Herren bistår med kraft till att lyda, "men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen"(Apg 1:8).

Ändå vill många kristna slingra sig undan med olika "religiösa" ursäkter och föreställningar. Att "vara försiktig och inte stöta sig med folk, att vinna dem genom långsiktiga relationer, goda gärningar och vänligt bemötande", att ständigt leende liksom krama dem till Himlen. Suck...Tänk er att vi står inför Gud på Räkenskapens dag och Jesus skulle säga till alla kristna som vittnat radikalt och högljutt om Honom och frälsning: "Ve er, ni skrämde bort folket, ni skulle varit mer lågmälda och försiktiga och byggt relationer istället, och fått dem frälsta via kärleksgärningar". Och skulle då Jesus berömma de andra troende som var försiktiga och "visa"? Eller kommer Herren säga ungefär till dessa: "Ni skämdes för mig och mitt Ord, ni drog er fegt undan för att bevara ert anseende, för att slippa förföljelse. Ni valde den breda och behagliga vägen, ni gömde undan ljuset och slängde saltet. Ni kunde gett hundratals, ja vissa av er evangeliet till tusentals, men ni ville inte och de har gått förlorade"...

Det ena utesluter inte det andra, visst ska vi bygga långsiktiga relationer och genom våra kärleksfulla liv vinna människor till Jesus, men inte enbart så! Det är alltjämt som Bibeln lär att Evangeliet är Guds kraft till frälsning. Och Guds Ord måste sås ut till människohjärtana så samvetet väcks och behovet av frälsning blir uppenbar. Vi har Bibelns vittnesbörd om att radikalt och öppet vittnande/predikande är Guds vilja, det var så 1:a tidens kristna agerade i Apostlagärningarna, ja, de blev förföljda men Guds kraft och nåd verkade. Idag gömmer sig många kristna räddhågat bakom kyrkväggarna, före Pingstdagens Andedop gömde sig lärjungarna också av rädsla, men efter Andedopet gick de ut och predikade frimodigt överallt. Samma språk talar väckelsehistorien; tänk på hur t ex John Wesley och Frälsningsarmén agerade förr i tiden, Wesley fick rasande mobbar efter sig och William Booths gäng drog in i östra Londons slum och predikade. Vi kunde fortsätta århundradena igenom och påvisa Gatuevangelisationens "relevans", men viktigt är att förstå den andliga påverkan sådan evangelisation är. Det är som att kasta in en Ljusfackla rakt in i mörkret, en proklamation som väcker folk i sin syndasömn. 

Kom ihåg att Guds kärlek fördriver all fruktan, och som Bibeln säger "Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande"(Rom.5:5). Alternativet är människofruktan med snaror som binder, förhindrar. Vad ni än gör, så hindra inte gatuevangelister. De står på Evangeliets barrikader och offrar sig för själars frälsning.