Jesusliv

Alla vi barn i Herrens hage ska lyssna in vår Herde som vallar sina får. Var och en får från Herren direktiv, ledning, visioner och olika uppdrag att utföra för Guds rike. En troendes uppdrag och sätt att utföra det på kan skilja sig rejält från en annans. Döm inte ut andras tjänster bara för att de är annorlunda.

Flera av de metoder och sätt som används och använts genom tiderna känns säkert igen: G12, sökarvänliga gudstjänster, Älska staden (handlar om att göra välgärningar för staden och folket), relationsevangelisation (i all försiktighet). Det finns också modeller för församlingstillväxt där samfund eller styrelser har delat ut mängder med nya planer, program att bearbeta och agera efter.

Megakyrkor med moderna attribut som rock- och popmusik med rök och ljuseffekter är ett sätt, en satsning på hemförsamlingar ett annat. Bönerörelser, böneinitiativ. Gatuevangelisation med kaffebord, mick och högtalare, sång och musik. Några går runt och erbjuder helandeförbön, eller predikar enligt en färdig text och ber en frälsningsbön för dem de möter. Tältmöten. Massmöten i stora lokaler som Globen. Bönevandringar med kors genom stan. Exemplen kan mångfaldigas.

Det finns kyrkor och verksamheter som är stenhårt övertygade om att just deras vision är visionen med stort V och som alla andra ska bejaka. Sättet det ska göras på ska alla andra rätta sig efter. Jag tycker mig kunna höra en bedrövad “suck” från Guds hjärta. Säkert finns det fler som fått samma vision och arbetssätt som någon annan, och då kan man förenas och samarbeta.

Men vi ska personligen lyssna in Guds vilja, inte kopiera och apa efter andras tjänster och metoder. Låt Herren träna och forma var och en av oss till att fungera i den egna kallelsen – det är då Guds smörjelse, kraft och förmåga finns och aktiveras!

När någon kommit ut i och verkar i sin av Herren givna vision är det viktigt att inte låta sig dras bort ifrån den – eller till andras visioner. Man blir nämligen rutinmässigt utsatt för ständig press för att komma bort från Guds kallelse. Försök inte heller i högmod, när väl kallelsen blommat ut, tvinga andra att “bli som du”.

Herren leder de troende som ska samarbeta med varandra och då på ett sätt där båda upplever Andens sanktion och ledning. Detta sker på ett icke tvångsmässigt eller manipulativt sätt, ty Herren tvingar inte, nej, han talar i vår ande på ett milt och kärleksfullt sätt där vi frivilligt av glatt hjärta gensvarar.

Alltför många som blir indragna i andras visioner och tjänster blir utbrända eftersom de inte går i sin egen kallelse och Guds vilja för dem. Splittring, missämja och dåligt vittnesbörd inför världens barn följer på detta. Nej, be i stället, lyssna in och lyd vad Jesus leder just dig till. Andens livgivande kraft och sprudlande glädje är med var dag i vandringen. När vi alla har löpt vårt lopp, inte andras, får vi höra Herren säga ovan där: “Bra, du var en god och trogen tjänare. Gå in till glädjen hos din herre.”

Så långt artikeln, jag tillägger:

P.S! Det finns ju en "grundvision" och sätt som alltid är rätt, det Bibliska exemplet beskrivet i Apostlagärningarna. Den Bibelboken kunde lika gärna hetat "Helige Andegärningarna", eftersom de troende var direkt ledda av Guds Ande och verkade i Andens kraft med tecken och under, predikade och vittnade i den Helige Ande med Andens nådegåvor fullt verksamma. Låt oss göra likaså, helt enkelt...och varför krångla till det? Kanske just för att man inte vill/kan av olika "avfälliga" eller mänskliga orsaker återgå till det Bibliska, enkla…

Jer.6:16: "Så säger Herren:

"Ställ er vid vägarna och spana,

fråga efter de urgamla stigarna.

Fråga efter den goda vägen

och vandra på den,så skall ni finna ro för era själar"...amen.