VÄNSKAP!
Riktig vänskap tar tid att utveckla, det är ett förtroende som byggs upp, sakta utan stress eller press.
Riktig vänskap bejakas med ett leende och prövas i motsättningar och menings-skiljaktigheter, den tål stormvindar och varar över tid.
En riktig vän blir kvar när alla andra lämnar.
När någon kräver vänskap, tvingar fram det, var på din vakt!
Vissa ”vänner” accepterar och älskar dig i den mån du bejakar deras agenda för dig eller i den mån du bekräftar deras ego…
En riktig vän baktalar dig aldrig, och försvarar dig alltid, på ett eller annat sätt…
Du har hundratals ytliga vänner i ditt liv, du behöver bara några få riktiga.
Sök inte vänskap med "alla", du finner ingen riktig.
Har du några få riktiga vänner, så blir det ”behagligt” att inte vara accepterad, gillad eller älskad av de många, ja även att vara hatad är okej, för dig som nu kan förstå det: det är frihet!
En riktig vän slappnar du av med, är dig själv.
I sann vänskap kan du vara tyst tillsammans med eller prata nonstop i timmar med, eller bådeock omvartannat…
Vänskapen är besvarad, ömsesidig och delad, respekterad och bevaras bestämt genom allt oavsett vad…
En riktig vän kräver och kväver dig inte, men har rättighet att ”vara jobbig” vid verkligt behov…
Vänner delar förståss vissa intressen och ideal, men inte nödvändigtvis till punkt och pricka i allt.
En riktig vän kräver inte perfektion utan accepterar dina brister och ”skavanker”.
Riktig vänskap ska inte behöva ”bevisas” hela tiden, den etableras och grundas bit för bit och sedan bara finns där.
Vänner trivs att umgås med varandra, inte alltid men i det mått av behov som föreligger, för vissa vänskaper är behovet mycket stort (som med sin äkta gifta hälft) och i andra fall mindre.
Vänner gillar varandras personligheter, om än bara en liten del…eller alltihopa
En riktig vän tänker du på emellanåt, saknar ibland också, men du behöver inte umgås hela tiden, det kan gå dagar, veckor och även månader beroende på omständigheter.
P.S! Mina bästa vänner är Jesus, Gud Fadern och den Helige Ande, samt min fru och några få till, allt jag behöver…Sedan finns ett tiotal ”kandidater” som måste prövas över tid, jag för dem och de för mig. Hundratals ”vän-bekanter” finns och vi delat ett gemensamt utbyte i intressen, en betydelsefull samverkan. För dig som är helt ensam utan någon riktig vän, så har du faktiskt tre nära vänner som är dig oändligt mycket närmare än någon människa kan bli, som älskar och accepterar dig på riktigt, djupt och innerligt. Bibeln säger att Jesus är vår själs älskade, och att vi är kallade (skapade för) gemenskap med Honom, vänskap levs ut i gemenskap, du är inte ensam…
Sedan finns självfallet den biologiska och familjära vänskapen med föräldrar, syskon och släkt. Detta är en annan "sfär" med andra villkor och komplexa verkligheter...
Den kristna gemenskapen finns förståss också, troende syskon emellan. Detta är förståss en sorts vänskap, men den skiljer sig ändå från den personliga som vi nu beskrivit. Jag har rest i mission i Afrika och Asien och överallt så har jag funnit en omedelbar andlig gemenskap med troende syskon, fast det varit stora kulturella olikheter. Det är Guds Ande som kopplar samman Guds folk för ett syfte och olika personligheter som normalt inte passar ihop blir sammankopplade ”i Anden” och trivs tillsammans, i Guds kärlek och Jesu närvaro, där de går fram och utför Guds vilja och gärningar. Så är det också många gånger hemmavid i våra nordliga breddgrader och församlingar. Självfallet kan det utvecklas över tid riktig ”personlig” vänskap också eller framförallt utifrån denna kristna hägn.
Men, här nu avslutar jag detta lilla samspråk över social media, med ett Bibelställe som verkligen talar om denna den viktigaste och djupaste vänskapen, Joh.14:16-23:
”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara HOS ER FÖR ALLTID: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han FÖRBLIR HOS ER och ska vara i er. Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er. Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre. Men ni ska se mig, för jag lever och ni ska leva. Den dagen ska ni förstå att jag är i min Far, och att ni är i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig. Den som älskar mig SKA BLI ÄLSKAD AV MIN FAR, och JAG SKA ÄLSKA HONOM och UPPENBARA MIG för honom." Judas – inte Judas Iskariot – frågade: "Herre, hur kommer det sig att du ska uppenbara dig för oss och inte för världen?" Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och VI SKA KOMMA TILL HONOM och ta vår boning hos honom”…
Käre fb-vän, du är inte ensam…
P.S igen! Sedan så bör vi kristna inte vara introvert stängda, utan öppna för vänskap i någon nivå, för Guds rikes sak. I den Helige Ande blir även den blyge "socialt öppen". Och är det människor som söker kontakt med oss, ska vi ju inte sitta på höga hästar och föraktfullt lufta på rumpan med en fis och bara galoppera vidare (som t ex vissa predikanter)...Men, vi ska absolut lyssna in Guds Andes maningar, som ofta visar grönt eller rött ljus, ty alla kontakter är inte nyttiga på något som helst sätt, eller Guds vilja av någon anledning...men, Evangeliet och Guds Ord ska däremot Alla få, fiende som vän, amen
